S I I R I Info | Intressen | Siiri Kan | Foton | Stamtavla 

 


 

 

 

Namn:

Cantavia Absolutely Fab

Kallas:

Siiri, Siirius...

Född/reg:

2002-06-15  /  FIN 31526/02

Färg:

Svart/Silver

Ras:

Dvärgschnauzer

Höjd/Vikt:

32,3 cm / 6kg

Ögon:

U.A 2005-10-14

Äter:

AMF - Holistic Care

Gillar:

Matte, agility, pyramiden, jaga råttor...

Gillar inte:

Män.

Meriter:

 

Världens bästa Siiri!
Agility Kl III.
"Tornedalsmästare" 3:a, 2005

Siiri är min första egna hund - en väldigt speciell tik med ett temperament som få. Hon är en vass dam, men med hjärta av guld - i allafall mot matte. Att vara ägare till en Siiri är inte alltid det lättaste, och med åren har det nog varit nästan blod, svett och tårar med henne. Även om Siiri är väldigt lättlärd, så har hon väldigt selektiv hörsel också, och hon lyder det hon vill lyda. Eller hemma lyssnar hon alltid, men när man är ute är det inte alls lika säkert... Siiri älskar att göra konster, och hon lär sig snabbt. Agility är nog det roligaste hon vet, och hon börjar gnälla av glädje hemma redan ifall jag säger att "ska vi och träna agility".

Även om Siiri är väldigt trogen matte, så får hon bara den minsta lilla möjlighet att springa på egna äventyr, så är hon inte sen att ta den. Hemma gräver hon sig under staketet, hon tar sig igenom minsta lilla hål och ifall någon glömmer bakdörren öppen, så är hon snabbt borta. Fast oftast vet jag var man kan hitta henne; antingen under vårt förråd på gården, under altanen eller så har hon sprungit iväg till någon granne. Längre än så har hon aldrig stuckit. Men hur man än har försökt banka in gårdsgränser åt henne, så existerar dom bara så länge du har ett öga på henne... Siiri jagar gärna allt som rör sig också, eller alla djur iaf. Fåglar också, fast dom flyger och det gör då inte hon.

Men trots allt detta, är hon mattes lilla gullunge. Hon har varit vid min sida både bra och dåliga tider, och tillsammans har vi kämpat hårt. Hon känner på sig direkt om något är fel, och hon kryper upp till mig då och tröstar mig, om jag är på dåligt humör behöver hon bara komma och puffa på mig så är det omöjligt att sura mer. Hon ligger intill mig om nätterna och sover vid min hals. Min lilla bortskämda hund...vad skulle jag göra utan dig ?