Lydnaden är den gren jag och Alma fastnat först för. Trots lack på motivation ifrån Alma så började jag kämpa med kontakten, samarbetsviljan och uthålligheten. I början var det inte alltid så lätt, men när jag fann min-bästa-vän klickern så har allt börjat gå som en dans på rosor. Alma blir verkligen triggad av klickern och det är nog tack vare denna lilla dosa som vi kommit så långt som vi gjort (vilket inte är så långt än men, långt för att vara jag&Alma!)

Alma är en rätt lugn och säker hund. Hon stressar aldrig upp sig och har nog en 95%s säkerhet på de moment hon kan. Det är det jag gillar med henne, när hon lärt sig något så sitter det också som sten, det är sällan det blir slarvfel i alla fall. Dock har vi våra brister fortfarande. Vår största utmaning är nog uthålligheten i linförighet och ff, hon vill så gärna arbeta men hon verkar inte förstå varför hon nu måste gå så lång tid intill matte. Visst håller hon sig nära, men det är ofta rätt mycket pendlande i positionen och kontakten kan svaja ibland. Men när hon väl går, så går hon jättefint. 

Vi har även startat på tävlingsplanen. Två gånger officiellt hittills med ganska så bra resultat. Under hösten (2008) satsar vi på att ta LP I och under våren-sommaren (2009) har vi som mål LP II & III. Hur långt vi hinner återstår att se, men jag vet att hon har den kapaciteten, det gäller bara för oss att jobba på. Det känns ändå viktigt att ha mål, även om vårt viktigaste mål är att ha så mycket roligt som möjligt på vägen!