|
Lydnaden
är den gren jag och Alma fastnat först för. Trots lack på
motivation ifrån Alma så började jag kämpa med kontakten,
samarbetsviljan och uthålligheten. I början var det inte
alltid så lätt, men när jag fann min-bästa-vän klickern så
har allt börjat gå som en dans på rosor. Alma blir verkligen
triggad av klickern och det är nog tack vare denna lilla dosa
som vi kommit så långt som vi gjort (vilket inte är så långt
än men, långt för att vara jag&Alma!)
Alma
är en rätt lugn och säker hund. Hon stressar aldrig upp sig
och har nog en 95%s säkerhet på de moment hon kan. Det är det
jag gillar med henne, när hon lärt sig något så sitter det
också som sten, det är sällan det blir slarvfel i alla fall.
Dock har vi våra brister fortfarande. Vår största utmaning är
nog uthålligheten i linförighet och ff, hon vill så gärna
arbeta men hon verkar inte förstå varför hon nu måste gå så
lång tid intill matte. Visst håller hon sig nära, men det är
ofta rätt mycket pendlande i positionen och kontakten kan svaja
ibland. Men när hon väl går, så går hon jättefint.
Vi
har även startat på tävlingsplanen. Två gånger officiellt
hittills med ganska så bra resultat. Under hösten (2008)
satsar vi på att ta LP I och under våren-sommaren (2009) har
vi som mål LP II & III. Hur långt vi hinner återstår att
se, men jag vet att hon har den kapaciteten, det gäller bara för
oss att jobba på. Det känns ändå viktigt att ha mål,
även om vårt viktigaste mål är att ha så mycket roligt som
möjligt på vägen!
|