Hemma är Alma en riktig drömhund. När ingenting händer ligger hon för det mesta och sover, men direkt då det gäller är hon på alerten och hon vill alltid vara med. Hon är världens goaste när man kommer hem, hon blir helt utom sig av glädje, nästan så hon kryper ur sitt skinn! Det är både härligt men ibland även jobbigt, men i slutändan är det inte annat att göra än att skratta åt denna knäppa terrier och hennes ovanor. Tyvärr är hennes största ovana jakten, och den sitter så himla starkt så vi inte lyckats med att dämpa den än...Egentligen hindrar det väl inte hennes liv sådär jättemycket, men man får ofta tänka om två gånger innan man vågar släppa henne. För ifall hon hittar ett spår eller något att jaga blir hon så låst att inget stoppar henne, och det kan sluta riktigt illa.  Trots att Alma är min drömhund just nu, har inte vägen dit varit lika simpel. Vi har verkligen fått arbeta med varje liten bit åt gången, och speciellt med motivation och samarbetsvilja. Men, allt jobb har verkligen gett resultat och jag ångrar verkligen inte en dag att jag valde just henne. Hon har en underbar personlighet och för varje dag med henne blir jag bara mer intresserad av rasen i sig. Varje ras och individ är olik på sitt sätt, och det tar sin tid innan man hittar just det-där sättet att träna på, och jag känner för var dag att det går åt rätt håll med Alma. Jag börjar förstå rasen bättre, dess behov och egenskaper, både bra och dåliga, och jag börjar förstå hur jag ska ta vara på dessa och hur jag ska utveckla min träning med henne, och som det känns nu kommer jag fortsätta med denna härliga ras.